Rammstein live i Malmö

"Feuer frei!" -så kan man lättast beskriva Rammstein i malmö i tisdags. Tyvärr har jag inte haft tillfälle att skriva förrän nu. De direkta intrycken var magnifika: Eld, flammor, scenshow med "Metropolis"-liknande bakgrund. Fritz Lang skulle varit nöjd. Det tyska, germanska, stod i centrum och visst blir Laibach i underläge inför en sådan här möjlighet att göra påkostade shower. Till de första tonerna från nya skivan hugger sig två av musikerna likt kolgruvearbetare sig genom ridån, som torde vara gjord av papp eller trä. Som om det inte är nog som intro svetsar sig sångaren ut efter en liten stund genom någon slags metallport. Genom mörkret lyser det sedan i sångarens mun iklädd ett slaktarförkläde som också SDS uppmärksammade. Jag hade tur som kunde stå långt fram, nästan bara fyra rader framför mig och kände sedan lukten av eld, bränt fyrverkeri och nästan svett. I någon låt kände jag hur mina fötter inte längre stod kvar på marken utan att jag lyfte av massan ett par cm upp i luften. "Du hast" spelades, "Ich will" likaså och som extranummer spelades "Engel". Visst hade de med ngt sexistiskt, en sprutande jättefallos som sprutade ut diskmaskinslödder över publiken tillsammans med röd konfetti (vad var det för genusteori?) SDS nämnde Freud som grundteoretiker, men innan konserten tyckte jag det var synd att jag inte läst in mig mer på Foucaults diskursanalys. Här var fullt av saker att ta hänsyn till: Makt, vem har ordet och en berättelse bakåt och genus. Framför allt den "Metropolis"-liknande känslan som förstärktes av att ett bortre bakgrundsskynke avslöjades efter ett tag in i konserten. Mycket taktfast eld som sagt, och en stackars synthspelare med pilotmössa som torterades av eld och fick bögiga glitterbyxor. Vad är det för kommentar till Marc Almond t ex? Det var en kul konsert! Inget som kanske har ett större omtumlande effekt eftersom man ändå kan tycka att det var lite ytligt, men det var roligt och medryckande. "Engel" med metallvingar på sångaren där det sprutade ut eld ur vingarna var mycket effektfull.
(Även på "synthblogg")

Malmökultur

Sett geten på Moderna i Malmö och "Trollguld" på operan...Sådär...

Uppladdning inför neostalgia

Sitter nu och lyssnar på lite poppig och glad musik innan jag ska gå ut. Lyssnade just på Thermostatic. Synhtpoppig och rätt kul enkel "data"-musik. Lyssnar nu på Freezepop. Kul amerikansk glad synhtpop. Tips. Neo i kväll.

Cirkusanalys

"Snart till landet igen. Sista semesterveckan. I går var jag på "cirkusfest" med dottern och hennes kompis i Rosengård, där Cirkus Cirkör uppträdde." (citat från Facebook)

I går var jag alltså på "Cirkusfest" med T och hennes kompis i Rosengård. "Drömmarnas Hus" och deras trädgård var trevligt. Soligt, fint, billig fika. Väldig aktivitet, bra upplägg. Rockbandet i början var dock lite matt. Cirkus Cirkör var lite litet i förhållande till hur det var i Stadsparken i oktober förra året. Cirkus Saga som inledde och avslutade och var från Malmö var trevliga. En trevlig, solig dag, allt som allt!

Om ich robot (klubb i Malmö)

Det var jättekul! Sluta inte! Vad är det mer att säga? Slår Jarre-fast helt olika. Och samma vecka. Minimalt, kompakt, minimalistiskt, monotont. Dopplereffekt, The Sun & the rainfall (3 ggr), Photographic, Nitzer Ebb blandat med Numbers… Nere i ett hål, under ett hotell… DAF, Krupps… Fattades inget. Ljus och Woody Allen som robot-om och om igen. Och öl…
(Också på synthblogg.se)

Jarre snart

På måndag spelar Jean-Michel Jarre i Malmö. Hans franska synth var banbrytande med "Oxygene". Hoppas det blir bra på måndag! Skulle sett Docklands när det begav sig... Dock är han lite divig och "Oxygene 4" med pingvinerna är lite muzak. Å andra sidan-"Oxygene 4" kan också få en att rysa, precis som "Oxygene 1" och "Oxygene 3". Ofta är övergångarna bäst. Och när man ser den nya konserten i Kina på stora duken i 5.1-ljud blir det jättebra, men konserten i längden blir en aning tjatig. Projektionerna på koner är snygga, men... Lite synd att man missade "Oxygene"-turnén förra våren. Jag borde sett den, men var för snål. I år fick jag biljetten i födelsedagsprsent av min kära i januari. Inte dåligt.

Analys/reflektion av "Snövit"

Teaterföreställningen "Snövit" på Hipp gav en mycket att tänka på.

Det var faktiskt en fantastisk upplevelse. Att ha med sig T. på 7 år som redan hade sett den var ett priveligum. När jägaren jagade ut Snövit i skogen tänkte jag: Tänk om det vore T.! Sju år, styvmor, man kände igen problematiken från sin uppväxt: "Ditt barn har ju haft dig i alla dessa år, är det inte nog nu?"

När Snövit kastades ut i skogen var det som en dänga från DAF: "Der Räuber und der Prinz": "Ein schöner Kind/verirrte sich im Wald". Varför inte? De teutoniska tonerna från DAF känns ofta som om de är baserade på Grimms grymma sagor: "Prinzessin/O Prinzessin" ...

Varför är livet så grymt, kände man under pjäsens gång. Identiteter upplöstes och försvann i dvärgarna och styvmoderns spegelbilder. Inte EN stymor, utan sju -med masker för att dölja deras ansikten och ändå blev det ännu mer uttrycksfullt.

I sammanhanget kan också nämnas att Rammstein har ju gjort sin version av Snövit, där Snövit är stor, storbystad, lättjefull och tar heroinsprutor, till dvärgarnas förtvivlan. Grabbarna i Rammstein bär upp Snövit över berget i sin glaskista, uppför berget-glasberget-symbolik?

Slagsmål på festival

I går spelade Slagsmålsklubben på Malmöfestivalen. De var bra! Med enkel, smärtsam, poppig "nintendoelektronika" som festivalen (programmet) uttryckte det lät de ett hav av människor hoppa upp och ner till deras toner som verkade komma från gameboy och nintendospel från 80-talet. Alltmedan en hyperaktiv kille i glasögon hoppade upp och ner för att trigga publiken ytterligare. På något sätt var det här Kraftwerk kunde ha varit, i det lekfulla landskapet av "trycker man på en knapp så händer det något här-hoppsan, det blev ju inte bra, men rätt kul." Ljudet var tjockt, coolt, rent. Många teens var där och lyckliga leenden syntes överallt. En del gick till och från och bilden från skivan "Boss for Leader" syntes i bakgrunden som en projektion. På något så var det mer åt Silicon teens, lite Welle: Erdball (utan tyskheten) och även Vince Clarkes Yazoo. Anthony Rother skulle nog tyckt det var rätt skoj att också bli nämnd i sammanhanget. Visst vet man inte om det hela utgör en ironisk naivism eller om de är så intellektuella, men de har ju ändå bott i Berlin ett tag och har väl electroscenen med Ellen Allien i bagaget (som fö spelade i K-hamn i torsdags-att inte ngn arr:are kunde baxa hit henne på festivalen...för slött...). Men det var kul att se. Och i kväll får jag se om jag orkar se "Familjen och i morgon "Vive La Fete". Sedan börjar jobbet på måndag och det blir Client på fredag. Fö fattar jag inte varför Client är satt som finalband på hela festivalen när de faktiskt är ett B-band som spelar i synthens lägre regioner...Jag kommer i håg när jag såg dem på SAMA 2003. Nervösa som räkor och inte så bra...

Familjen + synth = sant

Från SDS/Dygnet Runt blev jag påmind om gruppen "Familjen". Googlade och hittade:

http://profile.myspace.com/familjen

Skön electropop i Page's anda blandad med tung bas och Andreas Tilliander som medhjälpare vid rattarna. Ngt att kanske kolla in 25 maj på KB?

Coolt!

Ladytron i Malmö

På torsdag spelar Ladytron i Malmö på Inkonst. På skärtorsdagen...Jag ska se dem, även om jag inte vet om de är jättebra på scen...

Deras skiva "Light and Magic" var bra!

Dock är det mer gitarrer i deras senare sound.:

http://www.myspace.com/ladytron

Huga!