Slagsmål på festival

I går spelade Slagsmålsklubben på Malmöfestivalen. De var bra! Med enkel, smärtsam, poppig "nintendoelektronika" som festivalen (programmet) uttryckte det lät de ett hav av människor hoppa upp och ner till deras toner som verkade komma från gameboy och nintendospel från 80-talet. Alltmedan en hyperaktiv kille i glasögon hoppade upp och ner för att trigga publiken ytterligare. På något sätt var det här Kraftwerk kunde ha varit, i det lekfulla landskapet av "trycker man på en knapp så händer det något här-hoppsan, det blev ju inte bra, men rätt kul." Ljudet var tjockt, coolt, rent. Många teens var där och lyckliga leenden syntes överallt. En del gick till och från och bilden från skivan "Boss for Leader" syntes i bakgrunden som en projektion. På något så var det mer åt Silicon teens, lite Welle: Erdball (utan tyskheten) och även Vince Clarkes Yazoo. Anthony Rother skulle nog tyckt det var rätt skoj att också bli nämnd i sammanhanget. Visst vet man inte om det hela utgör en ironisk naivism eller om de är så intellektuella, men de har ju ändå bott i Berlin ett tag och har väl electroscenen med Ellen Allien i bagaget (som fö spelade i K-hamn i torsdags-att inte ngn arr:are kunde baxa hit henne på festivalen...för slött...). Men det var kul att se. Och i kväll får jag se om jag orkar se "Familjen och i morgon "Vive La Fete". Sedan börjar jobbet på måndag och det blir Client på fredag. Fö fattar jag inte varför Client är satt som finalband på hela festivalen när de faktiskt är ett B-band som spelar i synthens lägre regioner...Jag kommer i håg när jag såg dem på SAMA 2003. Nervösa som räkor och inte så bra...