Slagsmål på festival

I går spelade Slagsmålsklubben på Malmöfestivalen. De var bra! Med enkel, smärtsam, poppig "nintendoelektronika" som festivalen (programmet) uttryckte det lät de ett hav av människor hoppa upp och ner till deras toner som verkade komma från gameboy och nintendospel från 80-talet. Alltmedan en hyperaktiv kille i glasögon hoppade upp och ner för att trigga publiken ytterligare. På något sätt var det här Kraftwerk kunde ha varit, i det lekfulla landskapet av "trycker man på en knapp så händer det något här-hoppsan, det blev ju inte bra, men rätt kul." Ljudet var tjockt, coolt, rent. Många teens var där och lyckliga leenden syntes överallt. En del gick till och från och bilden från skivan "Boss for Leader" syntes i bakgrunden som en projektion. På något så var det mer åt Silicon teens, lite Welle: Erdball (utan tyskheten) och även Vince Clarkes Yazoo. Anthony Rother skulle nog tyckt det var rätt skoj att också bli nämnd i sammanhanget. Visst vet man inte om det hela utgör en ironisk naivism eller om de är så intellektuella, men de har ju ändå bott i Berlin ett tag och har väl electroscenen med Ellen Allien i bagaget (som fö spelade i K-hamn i torsdags-att inte ngn arr:are kunde baxa hit henne på festivalen...för slött...). Men det var kul att se. Och i kväll får jag se om jag orkar se "Familjen och i morgon "Vive La Fete". Sedan börjar jobbet på måndag och det blir Client på fredag. Fö fattar jag inte varför Client är satt som finalband på hela festivalen när de faktiskt är ett B-band som spelar i synthens lägre regioner...Jag kommer i håg när jag såg dem på SAMA 2003. Nervösa som räkor och inte så bra...

SAMA: John Foxx, Client och Anders Eliasson mfl

Tyvärr ligger SAMA dumt till, på långfredagen, och står väl inte heller högt på listan för en småbarnspappa: Kostar 370 pix. Man måste åka t Gbg mm.

Men hade man inte haft några förpliktelser hade det varit kul att se John Foxx. Pionjären. Hjälten. Kyla, is, metall, maskiner. El, möjligtvis. Den stora hiten är "Underpass". Det stolta, mekaniska, brittiska, där en man tittar ut genom ett ljussken från en fönsterruta och går fram och tillbaka i sin kostym, nekad åtkomst av fysisk närvaro-videon är obetalbar. Han verkar ha gjort några bra nya låtar också med Louis Gordon.

Kolla in:
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=39729489
"From Trash" trotsar allt. Synthslingorna tränger sig in i nerven. Introvert, känsligt, darr på rösten, "from the floor/to the door/.../Someone will raise/.../From trash". Kompromisslöst, böjer sig inte, går på...

Anders Eliasson, däremot, var med och startade synthgruppen Page och han var med "The golden years" 1980-83. Lyssnar man på låtarna från hans MySpace-sida så hör man lite Page, blandat med lite SciFi Skåne (eller är det bara för att det är synth på skånska med pop/rock-tema och lyrik och inte den vanliga synthpopen?) Marina och Eddie sade något i stil med "Varför måste synth vara grå eller svart? Varför kan den inte lika gärna vara rosa?"

Anders Eliasson har också varit med i Lambretta (hjälpt till med produktion mm kan man tänka sig).

http://www.myspace.com/eliassonpop

Client behöver kanske ingen närmare presentation. Jag har tagit upp lite om dem innan. Deras bästa låtar är "Rockn'roll" ("Rockn'roll is all I want to do/rockn'roll is all I get from you"), "Pornography" mm. Låtar lite som Human League och DM. Producerad av Andrew Fletcher från DM. (På Toast Hawaii records-kanske för att Andrew Fletcher ser ut som en ananas i håret?)

Client finns här:
http://www.myspace.com/client

Flera nya låtar, "6 in the morning" låter bra. De var rätt bra på SAMA 2003, fö. Lite amatörmässiga, dock.

På deras egen sida:
http://www.client-online.net/

finns jättemycket kul. Videos mm.