En kort sammanfattning av Cardiff-veckan (skrivet på flyget hem…)
En kort sammanfattning av Cardiff-veckan (skrivet på flyget hem…)
/Ludvig
Mycket bra och intensiv. Sonja Haerkoenen, halvt finsk, halvt tysk och mycket intresserad av internationella relationer, har gjort ett fantastiskt jobb. Och att möta en sådan inspirationskälla som Nigel Morgan var också jättegivande (ursäkta ordet). Han sprudlade av energi och var ändå modest . Med sin folkliga walesiska och ungdomlighet utan teoretisk belastning ville han verkligen nå studenterna genom sin egen ”Cephalonian Method” han kom på på en semesterresa. Metoden bygger på kort med frågor som är på färgade kort som han delar ut till publiken. Särskilt hans s k ”library inductions”, vilket helt enkelt verkar vara en kortform för ”library introduction”, just momentet vi har problem med just nu, efter ca 3 v (in i termin 1). Korten har olika färger. Som om det vore spontant säger Nigel efter ett par inledande glada ord: ”Can I have a blue question?” Då står det en fråga på det kort som en student slumpvis har fått och ställer inför hela publiken. Frågan kanske handlar t ex om bibliotekets öppettider eller vad som helst som ”basic” har med biblioteket att göra. Nigel svarar så på frågan spontant utifrån vad han (till synes) vet på stående fot. Sedan frågar han om ett gult kort, t ex. Till synes spontant, improviserat alltså, men detta kräver mycket förberedelser. (Jag kan berätta mer om detta och blev mycket inspirerad…)
F ö har Cardiff ingen anknytning till Bologna. Om man frågar de flesta om Bologna så vet de flesta inte vad man pratar om, sade Nigel vid vårt samtal på torsdag kväll då vi på en bar satt och pratade biblioteksundervisning eller ”information literacy” från halv sex till kvart över åtta. Mycket gästfria msk i Cardiff! De har också andra spännande saker, t ex: ”RFID och FRBR” . Särskilt RFID är intressant. De försöker applicera RFID överallt. Det är bara att lägga låneboken i utlåningsmaskinen. ”Self-service” är mycket utbrett. FRBR är lite sf, men de planerar det i nästa update av katalogen, precis som de vill gå mot ”one-stop-shop”-känsla för ”The google generation”. Men de har också äldre samlingar, vilket en hängiven man sade första dagen. De äldre samlingarna används ofta för externa ändamål. T ex utlån till föreningar.
Jag tyckte särskilt om känslan av småskaligheten, folkligheten, spontaniteten i Cardiff. Bibliotekarierna verkade ha mycket möjligheter att hitta på nya experiment, som t ex Nigel Morgan har, och blev framlyfta om de ville pröva ngt nytt. Å andra sidan har de långa ”working hours”. Ibland satt Nigel uppe till minst åtta på kvällen för att förbereda sin session. Han sade också samma sak som vi andra upplever vid ämnes/-kontakt-bibliotekarieskapet och särskilt i undervisningssitutationen (och särskilt för naturvetare, ”Bioscience”, som han har och marinbiologi som jag hade), att man inte kan ngt om deras ämne. Ändå måste man framhäva sig som en resurs… En intressant sak är att universitetsbibliotekarien har lika mycket betalt som en lektor. Jag klagade över den svenska lönen, men när vi räknade på ett ungefär och jämförde euro och pund och höftade fastän ingen av oss tre (jag hade ”intervjun” med en kille från Tjeckien) kunde matte så bra så visade det sig att min lön i jämförelse inte var så dålig, ungefär likadan som hans (kanske…). Skillnaden var, vilket vi kom fram till sedan, att hans var efter skatt och min före… När jag sade ca 30 % i skatt hisnade han… Jag ville dock inte komplicera det med det Reinfeldtska jobbavdraget eller vad det kallas…
Under veckan gick vi också på expeditionsutflykter till ett par andra ställen. Onsdag fm var det stadsbiblioteket, som var jättefint. 5 vån högt och glasväggar. Öppna ytor så man kan se ner, lite i stil med Malmö Stadsbibliotek. RFID även här. Vi var också på film-teater-och mediabiblioteket och fick en visning av t ex deras fjärrlån, som går direkt genom OPACen. (Som jag förstod det…). Fjärrlånebibliotekarien behöver bara släppa genom den.
Vi gick också till ett friluftsmuseum som påminde om Kulturen och var inspirerat av Skansen. St Fagans hette det.
Jag har massor av broschyrer, foton (tyvärr lite dimmiga, trol damm i linsen…), anteckningar som ni kan titta på. Jag hann inte skriva lite varje dag eftersom jag var så upptagen. Det var givande att ha andra bibliotekarier från andra länder med, även om det gjorde att jag knappt använt svenska på hela veckan, vilket kanske märks i denna text…
Nu lyfter planet (medan jag skriver) till Kastrup från Amsterdam nästan en timme sent p g a några kvarglömda väskor som måste packas om. Amsterdams flygplats är en mardröm i stil med Djungelns lag. Hoppas jag hinner med sista tåget till Lund…
Vill ni ha mer info om Cardiff, säg till så kan jag rota fram det. Mycket likt Malmö, skulle jag säga! Antal stud på Universitetet: Ca 25 000. Befolkning: Ca 225 000 (om jag kommer ihåg rätt från ett lunchsamtal med Sonja, arrangören.) .
Mycket parker, kanaler i sta’n, stort slott i sta’n (som jag missade att se), bygger på industri (basen var kolgruvorna på tidigt 1800-tal…) och fina omgivningar (gröna kullar): ”Huvudstad” i Wales. Walesiska var överallt. Alla biblioteksskyltar var på walesiska också. Med detta avslutar jag denna rapport. Planet har lyft, det är svårt att skriva och klockan är 22.05 holländsk tid.
Nu ska jag försöka koppla av. Min egen presentation gick mycket bra förresten. De var mycket imponerade och hade många frågor. Särskilt vårt ”job-switch-program” med Stadsbiblioteket tyckte de var mycket intressant, liksom mina musikinslag på min undervisning. Jag lade till en lite utläggning om detta morgonen innan jag skulle hålla presentationen. Just detta inslag tycket jag var mycket bra (med egna presentationer).
Nä, nu ska jag sluta skriva innan jag blir flygsjuk…
Tack för att jag fick åka, Erasmus, och tack för stödet kollegor! Detta rekommenderas!
Ludvig
/Ludvig
Mycket bra och intensiv. Sonja Haerkoenen, halvt finsk, halvt tysk och mycket intresserad av internationella relationer, har gjort ett fantastiskt jobb. Och att möta en sådan inspirationskälla som Nigel Morgan var också jättegivande (ursäkta ordet). Han sprudlade av energi och var ändå modest . Med sin folkliga walesiska och ungdomlighet utan teoretisk belastning ville han verkligen nå studenterna genom sin egen ”Cephalonian Method” han kom på på en semesterresa. Metoden bygger på kort med frågor som är på färgade kort som han delar ut till publiken. Särskilt hans s k ”library inductions”, vilket helt enkelt verkar vara en kortform för ”library introduction”, just momentet vi har problem med just nu, efter ca 3 v (in i termin 1). Korten har olika färger. Som om det vore spontant säger Nigel efter ett par inledande glada ord: ”Can I have a blue question?” Då står det en fråga på det kort som en student slumpvis har fått och ställer inför hela publiken. Frågan kanske handlar t ex om bibliotekets öppettider eller vad som helst som ”basic” har med biblioteket att göra. Nigel svarar så på frågan spontant utifrån vad han (till synes) vet på stående fot. Sedan frågar han om ett gult kort, t ex. Till synes spontant, improviserat alltså, men detta kräver mycket förberedelser. (Jag kan berätta mer om detta och blev mycket inspirerad…)
F ö har Cardiff ingen anknytning till Bologna. Om man frågar de flesta om Bologna så vet de flesta inte vad man pratar om, sade Nigel vid vårt samtal på torsdag kväll då vi på en bar satt och pratade biblioteksundervisning eller ”information literacy” från halv sex till kvart över åtta. Mycket gästfria msk i Cardiff! De har också andra spännande saker, t ex: ”RFID och FRBR” . Särskilt RFID är intressant. De försöker applicera RFID överallt. Det är bara att lägga låneboken i utlåningsmaskinen. ”Self-service” är mycket utbrett. FRBR är lite sf, men de planerar det i nästa update av katalogen, precis som de vill gå mot ”one-stop-shop”-känsla för ”The google generation”. Men de har också äldre samlingar, vilket en hängiven man sade första dagen. De äldre samlingarna används ofta för externa ändamål. T ex utlån till föreningar.
Jag tyckte särskilt om känslan av småskaligheten, folkligheten, spontaniteten i Cardiff. Bibliotekarierna verkade ha mycket möjligheter att hitta på nya experiment, som t ex Nigel Morgan har, och blev framlyfta om de ville pröva ngt nytt. Å andra sidan har de långa ”working hours”. Ibland satt Nigel uppe till minst åtta på kvällen för att förbereda sin session. Han sade också samma sak som vi andra upplever vid ämnes/-kontakt-bibliotekarieskapet och särskilt i undervisningssitutationen (och särskilt för naturvetare, ”Bioscience”, som han har och marinbiologi som jag hade), att man inte kan ngt om deras ämne. Ändå måste man framhäva sig som en resurs… En intressant sak är att universitetsbibliotekarien har lika mycket betalt som en lektor. Jag klagade över den svenska lönen, men när vi räknade på ett ungefär och jämförde euro och pund och höftade fastän ingen av oss tre (jag hade ”intervjun” med en kille från Tjeckien) kunde matte så bra så visade det sig att min lön i jämförelse inte var så dålig, ungefär likadan som hans (kanske…). Skillnaden var, vilket vi kom fram till sedan, att hans var efter skatt och min före… När jag sade ca 30 % i skatt hisnade han… Jag ville dock inte komplicera det med det Reinfeldtska jobbavdraget eller vad det kallas…
Under veckan gick vi också på expeditionsutflykter till ett par andra ställen. Onsdag fm var det stadsbiblioteket, som var jättefint. 5 vån högt och glasväggar. Öppna ytor så man kan se ner, lite i stil med Malmö Stadsbibliotek. RFID även här. Vi var också på film-teater-och mediabiblioteket och fick en visning av t ex deras fjärrlån, som går direkt genom OPACen. (Som jag förstod det…). Fjärrlånebibliotekarien behöver bara släppa genom den.
Vi gick också till ett friluftsmuseum som påminde om Kulturen och var inspirerat av Skansen. St Fagans hette det.
Jag har massor av broschyrer, foton (tyvärr lite dimmiga, trol damm i linsen…), anteckningar som ni kan titta på. Jag hann inte skriva lite varje dag eftersom jag var så upptagen. Det var givande att ha andra bibliotekarier från andra länder med, även om det gjorde att jag knappt använt svenska på hela veckan, vilket kanske märks i denna text…
Nu lyfter planet (medan jag skriver) till Kastrup från Amsterdam nästan en timme sent p g a några kvarglömda väskor som måste packas om. Amsterdams flygplats är en mardröm i stil med Djungelns lag. Hoppas jag hinner med sista tåget till Lund…
Vill ni ha mer info om Cardiff, säg till så kan jag rota fram det. Mycket likt Malmö, skulle jag säga! Antal stud på Universitetet: Ca 25 000. Befolkning: Ca 225 000 (om jag kommer ihåg rätt från ett lunchsamtal med Sonja, arrangören.) .
Mycket parker, kanaler i sta’n, stort slott i sta’n (som jag missade att se), bygger på industri (basen var kolgruvorna på tidigt 1800-tal…) och fina omgivningar (gröna kullar): ”Huvudstad” i Wales. Walesiska var överallt. Alla biblioteksskyltar var på walesiska också. Med detta avslutar jag denna rapport. Planet har lyft, det är svårt att skriva och klockan är 22.05 holländsk tid.
Nu ska jag försöka koppla av. Min egen presentation gick mycket bra förresten. De var mycket imponerade och hade många frågor. Särskilt vårt ”job-switch-program” med Stadsbiblioteket tyckte de var mycket intressant, liksom mina musikinslag på min undervisning. Jag lade till en lite utläggning om detta morgonen innan jag skulle hålla presentationen. Just detta inslag tycket jag var mycket bra (med egna presentationer).
Nä, nu ska jag sluta skriva innan jag blir flygsjuk…
Tack för att jag fick åka, Erasmus, och tack för stödet kollegor! Detta rekommenderas!
Ludvig
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home