Alain Robbe-Grillet har dött

Den åldersdigne författaren Alain Robbe-Grillet har dött, enl dagens DN. Han gjorde manuset till storfilm "Last year in Marienbad" som många (fyrtiotalister) såg på 60-talet. När den visades på FFF så var det fullt i salongen. Anledningen till att jag fick upp ögonen för honom var att han hade gjort filmen "Trans-Europ Express" -vars influenser i namn, titel o tema jag inte ens behöver påpeka...

Till saken hör att jag har tagit upp kopplingen mellan Kraftwerk och den franska intellektuella diskursen på synthblogg, http://www.synthblogg.se/ . Där hävdar jag att Kraftwerk, om inte de själva så, Emil Schult, (tänker jag såhär i efterhand) med säkerhet har plockat upp idén om ett tåg, en rytm, en bana, ett betraktande, även om Kraftwerk gör det på ett mer intellektuellt sätt än Alain Robbe-Grillets film, där sexuella fantasier blandas med tågresor, uppbrott av författarens vara och dialogens uppsprickande i förhållande till verkligheten på tåget.

Poststrukturalistiskt så det förslår, med uppbrott, dekonstruktion av det egna jaget, det egna berättandet som kommenteras och ändras av manusförfattarens flickvän/sekreterare/tillrättavisare.

Han har även skrivit "Jalusi" som faktiskt går att läsa, handlar om hur det är att se genom, men ändå inte, att se en glimt av ett händelseförlopp där man tror man förstår i ett tillsynes strukturerat (välstrukturerat) Universum där det viktiga inte är personerna, utan de kan kallas A och B och mötas eller inte mötas, det viktiga är inte om de möts utan att de ÄR i det Universum/Tillstånd/Sammanhang där allt är symmetriskt, alla formationer är linjära och nästan därmed naturvetenskapliga, distanserade, vackra i en avindiviualiserad symmetri...

Ljus och mörker, aldrig direkt färg...

"I Labyrinten" började jag läsa innan jul och den är svårare, handlar om en fransk soldat från första världskriget som driver runt, försöker hitta ett sammanhang i ett ödeland (wasteland) eller ett vara, trodde han letade efter något/-n som han skulle träffa, men vet inte vem eller var.

Uppluckrande av Varat, Tiden, Sammanhang, Vilsenhet i ett shellshocktillstånd där inget är sig likt, inget Vara kanske finns, och ändå finns det symmetrier, sammanhang...

Alain Robbe-Grillet pekade på influenser med Strindbergs Drömspel och Inferno och visst möter man dessa impulser av att saker hör samman, berättaren bryter upp det egna jag men ändå inte, går tillbaka, ser sammanhang och tecken i det lilla, driver med sig själv, skämtar med sig själv, bjuder på sina egna fantasier, låter associationerna härja fritt...

I det franska intellektuella från Foucault, Sartre, Camus blandas betraktandet med det inre skeendet och utgör -eller inte -en reaktion på Varat och Världen. Det är Individen eller den Avidentifierade individen som utgör en gemensam helhet eller en sammansmältning där omgivningen och det egna tankeskeendet går ihop, samman och skapar något annat. Kanske bara en betraktelse, kanske en enkel sådan, men ofta då en symbol för något annat...

Analys/reflektion av "Snövit"

Teaterföreställningen "Snövit" på Hipp gav en mycket att tänka på.

Det var faktiskt en fantastisk upplevelse. Att ha med sig T. på 7 år som redan hade sett den var ett priveligum. När jägaren jagade ut Snövit i skogen tänkte jag: Tänk om det vore T.! Sju år, styvmor, man kände igen problematiken från sin uppväxt: "Ditt barn har ju haft dig i alla dessa år, är det inte nog nu?"

När Snövit kastades ut i skogen var det som en dänga från DAF: "Der Räuber und der Prinz": "Ein schöner Kind/verirrte sich im Wald". Varför inte? De teutoniska tonerna från DAF känns ofta som om de är baserade på Grimms grymma sagor: "Prinzessin/O Prinzessin" ...

Varför är livet så grymt, kände man under pjäsens gång. Identiteter upplöstes och försvann i dvärgarna och styvmoderns spegelbilder. Inte EN stymor, utan sju -med masker för att dölja deras ansikten och ändå blev det ännu mer uttrycksfullt.

I sammanhanget kan också nämnas att Rammstein har ju gjort sin version av Snövit, där Snövit är stor, storbystad, lättjefull och tar heroinsprutor, till dvärgarnas förtvivlan. Grabbarna i Rammstein bär upp Snövit över berget i sin glaskista, uppför berget-glasberget-symbolik?

welle-analys

Sitter just nu o lyssnar på en livekonsert med Welle: Erdball, de trots allt stora pionjärerna inom modern elektronisk musik. Med deras 64-blippande och deras stämma i "Deine Augen"...Ja, precis som de själva frågar på omslaget till singel/EPn "Deine Augen": "Ralf Hutter, singt nur einmal vor uns!" så kunde man kanske säga detsamma till sångaren i Welle: Erdball?

Kom, kom hit och var här! Dra hit och gör en konsert! Varför inte? Sist var november 2006. Kom åter! Ni är välkomna!

(Detta kanske också kommer på synthblogg, men hittar inte lösenordet dit just nu...)

"I link, therefor I am..."

Var inne på Gustavs blogg och snor en länk helt sonika:

http://askpang.typepad.com/relevant_history/2008/01/the-utility-of.html

"I link, therefor I am" och att denna bloggare ngn annanstans lyssnar på "Four-Calender Cafe" av Cocteau Twins är ju coolt!

Back!

Skulle bara säga att jag nu är tillbaka efter en tids uppehåll. Som ni kanske sett har jag skrivit på andra håll också, på www.synthblogg.se , men börjat inse att det är rätt roligt om jag kan skriva om individuella saker också.

Har märkt att många har uppmärksammat min blogg innan, men snälla, de som läser kan ju ge lite kommentarer...