Alain Robbe-Grillet har dött

Den åldersdigne författaren Alain Robbe-Grillet har dött, enl dagens DN. Han gjorde manuset till storfilm "Last year in Marienbad" som många (fyrtiotalister) såg på 60-talet. När den visades på FFF så var det fullt i salongen. Anledningen till att jag fick upp ögonen för honom var att han hade gjort filmen "Trans-Europ Express" -vars influenser i namn, titel o tema jag inte ens behöver påpeka...

Till saken hör att jag har tagit upp kopplingen mellan Kraftwerk och den franska intellektuella diskursen på synthblogg, http://www.synthblogg.se/ . Där hävdar jag att Kraftwerk, om inte de själva så, Emil Schult, (tänker jag såhär i efterhand) med säkerhet har plockat upp idén om ett tåg, en rytm, en bana, ett betraktande, även om Kraftwerk gör det på ett mer intellektuellt sätt än Alain Robbe-Grillets film, där sexuella fantasier blandas med tågresor, uppbrott av författarens vara och dialogens uppsprickande i förhållande till verkligheten på tåget.

Poststrukturalistiskt så det förslår, med uppbrott, dekonstruktion av det egna jaget, det egna berättandet som kommenteras och ändras av manusförfattarens flickvän/sekreterare/tillrättavisare.

Han har även skrivit "Jalusi" som faktiskt går att läsa, handlar om hur det är att se genom, men ändå inte, att se en glimt av ett händelseförlopp där man tror man förstår i ett tillsynes strukturerat (välstrukturerat) Universum där det viktiga inte är personerna, utan de kan kallas A och B och mötas eller inte mötas, det viktiga är inte om de möts utan att de ÄR i det Universum/Tillstånd/Sammanhang där allt är symmetriskt, alla formationer är linjära och nästan därmed naturvetenskapliga, distanserade, vackra i en avindiviualiserad symmetri...

Ljus och mörker, aldrig direkt färg...

"I Labyrinten" började jag läsa innan jul och den är svårare, handlar om en fransk soldat från första världskriget som driver runt, försöker hitta ett sammanhang i ett ödeland (wasteland) eller ett vara, trodde han letade efter något/-n som han skulle träffa, men vet inte vem eller var.

Uppluckrande av Varat, Tiden, Sammanhang, Vilsenhet i ett shellshocktillstånd där inget är sig likt, inget Vara kanske finns, och ändå finns det symmetrier, sammanhang...

Alain Robbe-Grillet pekade på influenser med Strindbergs Drömspel och Inferno och visst möter man dessa impulser av att saker hör samman, berättaren bryter upp det egna jag men ändå inte, går tillbaka, ser sammanhang och tecken i det lilla, driver med sig själv, skämtar med sig själv, bjuder på sina egna fantasier, låter associationerna härja fritt...

I det franska intellektuella från Foucault, Sartre, Camus blandas betraktandet med det inre skeendet och utgör -eller inte -en reaktion på Varat och Världen. Det är Individen eller den Avidentifierade individen som utgör en gemensam helhet eller en sammansmältning där omgivningen och det egna tankeskeendet går ihop, samman och skapar något annat. Kanske bara en betraktelse, kanske en enkel sådan, men ofta då en symbol för något annat...