Chicks on speed på babel

Chicks on Speed var på Babel i fredags. Babel-ny klubb för mig-man möttes av ett stort kors på utsidan. Jag var på det när det hette Jeriko när jag var på svensexa för två år sedan. Kul ställe. Mycket techno och electro. Då var Finn dj på lilla dansgolvet.

Chicks on Speed såg jag också för ca 3 år sedan på KB. Då var de ösiga och hade just släppt "99 cents" tror jag. Electroclashen var igång. Modesvängen hade fått upp ögonen för dem med "Fashion"-låten: "Fashion is for fashion people" eller ngt sådant och jag kommer ihåg en intervju i P3 live om att de "speglade modevärlden ironiskt inifrån" eller ngt sådant... De är mycket medvetna art school-kvinnor, känns det som. Gustav trodde att de måste minst ha en fil mag i konstvetenskap och komma från välbärgade akademikermedelklasshem. Dock gjorde de en "ganska bra" konsert-på gränsen till mycket bra, beroende på vad man tänker på och vilken approach man har. Ska man klandra dem för att det blev en aning stelt och långt? Ska man klande dem för att de inte spelade "Warm leatherette" eller är det för synthnördigt? The Normals låt var ju bra och Grace Jones har ju också plockat denna låt, kanske är det från henne snarare än från The Normal?

I vilket fall som helst var ösigt, feministiskt, queer och (kanske?) homo. Massor av tjejer som var medvetna var deras publik och man såg att det lesbiska och det anti-fallocentriska slog genom på alla nivåer. Var t o m "We don't play guitars!" en "provokation mot det mest fallocentriska instrumentet som finns/fanns"? Var det "en spark i skrevet "mot det "falliska patriarkala rocketablisemanget" med Rollings Stones som målgrupp tex? Eller är det lite övertydligt med urineringar i damskor (på deras video, alltså!) och ett uppvisande av stränginstrument i damskor att ngt annat än "rockvärldens ikläddhet i en manlig struktur" som måste finnas? Måste världen var så komplicerad? Är det inte svårt att hela tiden stå på tå för att ngt kan vara ett yttrande av en "nergörande patriarkal kvinnodominerande genuskonstruktion" eller går det bara att leva? Eller får man ställa frågan utan att vara icke-feminist och kvinnohatare a´ lá "genus-och feminismdiskussionen på humaniora" under tidigt 90-tal? Kanske kom denna diskussion till art school och sex and the city först på 2000-talet eller sent 90-tal?

Funderingar under det att min 2-åriga son tutar i sin kazoo och jag snart ska gå på hans första barnkalas...

Hur var konserten då? Jo: Bra. Ösig, gav en mycket att fundera över, men samtidigt självklar och visst var jag glad och dansade!