Recension av Anja Utlers "Låga"

Var på Hbgs Stadsbibliotek på lunchen. Ryckte åt mig några böcker från "Kulturrådets" hylla.
Bl a Anja Utlers "Låga".

Den var riktigt bra, snabbläst. Läste den på tåget hem från jobbet. Genom intryck av ljud: tyska, rör sig ett ljudlandskap fram. Skulle vara spännande att läsa tyska orginalet. På något sätt uttrycks en förvirring men ändå kontroll i det sexualiserade landskapet där röster svarar på varandra från olika håll. (Detta framkommer mycket mer på den ljud-cd som medföljer, där författaren svarar i kör på sig själv och pratar som i mun på sig själv utan att invänta samtalet i Det Civiliserade utan bryter av den språksociala Normativiteten). Man känner igen Blixa Bargelds väsande stämma genom Einsturzende Neubautens musik, väntar bara på en borr eller slag från ett stålrör eller en kundvagn som slängs i betonggolvet likt en symbolik över konsumtions-och industrisamhällets kollaps.

Att höra Die Krupps "Larm macht Spass" i lurarna samtidigt känns naturligt. Stålverken och gruvorna känns i rytmiken. Orden blir en trumma, en hammare. En spännande läsning. Född -74, svår att översätta enligt översättaren. "-ach"-ljuden är svåra att översätta i sin kraft men också sin sårbarhet, säger översättaren. I det ljudlandskap där Anja Utler rör sig, när man lyssnar på skivan uppträder tydligare förvirringen, metropolisen, urbaniteten, de delade och sammansatta personligheterna.

Kraftwerks tidiga verk med "Autobahn", "Radio Activity" och "Trans Europe Express" känns inte långt borta. På något sätt anknyter denna moderna diktsvit till uppbrutna 60-talets syn på modernitet, uppbrott, ångest, världssyn...

Att Die Krupps döpt sitt förstlingsverk till "Stahlwerkssymphonie" är nog ingen tillfällighet!

Det verkar ligga i "det Tyska"!