Karl Bartos -utlåtande

Nu har det varit en aktiv helg igen. I fredags satte jag mig på tåget. Var uppe efter 3 h i Gbg. Sedan gick jag till hotell Park. Efter att ha kopplat av lite gick jag ut i foajén. När jag skulle ut höll jag på att fastna i rulldörren med Björn Ranelid och hans fru. Vilken mardröm...

Sedan såg jag Karl Bartos på Romo. Det var bra, men det var ju inte som Kraftwerk. Man förstår varför Ralf och Florian och han inte passade ihop. Han har sagt att han ville göra en lite "Buick" själva medan de andra höll på och aldrig blev klara med sin Rolls-Royce...Nåja, hans show var ojämn och lite lätt ogenomtänkt. En del nummer var svaga, framför allt de Kraftwerknummer som han inte verkade vara så förstjust i, och det var "Numbers, Computer World och The Robots". Det är ju lite svårt för honom när han inte har några robotar och visa upp som Kraftwerk har. Å andra sidan kan man tolka det som om det är just han och publiken som är robotarna och att det inte finns några verkliga robotar utan bara aktörer som kan tolkas som robotar och den gamlar frågan återkommer: Är det som står på scenen en robot eller inte? Men det framkom att det inte var någon robot. Han var hur käck som helst. De bästa numrena var Tour de France, Trans Europe Express, Computer Love och i någon mån Pocket Calculator.

Men det var i alla fall värt att se, fast jag vill poängtera att Kraftwerk var en mycket större helgjuten konceptuell upplevelse där man märker att minsta detalj har varit planerad i åtskilliga år, kanske 17 år, färgerna stämde på ett minituiöst sätt till de låtar som spelades o s v. Hos Karl Bartos var det lite hipp som happ. Han hade satsat mer på videoprojektionerna till sina egna låtar, som inte var vidare bra. En stor sak var dock hans spelning av "The Telephone Call" som är rätt intressant eftersom Kraftwerk aldrig spelat denna låt. Den verkar vara Karl Bartos stora inlägg på Electric Café, enda låten där han sjunger också. Den hade också en fin video.