The Knife var bra. En bra konsert. Bra som Kraftwerk. I SDS idag tyckte de inte om det. Det var fulländat, det var anonymt, det var inåtvänt, det var spexigt, det var roligt, det drev med genus-och kön och allt vad det hteer. Det var fint och vackert, det var bra. Det var driv, Karins handskar var fina och lyste i mörkret som inledningen på Welle: erdballs konsert där de gjorde sin cover på Kraftwerks "Schaufensterpuppen". Bara ljuset glimmade, i náturvetenskapens, lyrikens, spiritualitetens och spiritens tecken. Det enda som var synd var att publiken var så ung, det var nyktert, det var för kort, det var för lång inledning med tre timmar av monoton techno (var det det som var Schneider TM som Karin sade att Olof gillade i artikeln om dem i SDS för ngn vecka sedan?). Det var fint, det var vackert, det var en upplevelse man inte vill ha missat-Depeche släng er i väggen, här kommer svenskar på frammarsch-och det är svenskar som gäller nu: Sci-Fi Skåne, The Knife och i viss mån Covenant, även om senaste skivan inte var så bra. För allt det ljus och de organismer och de symmetriska streck i kanske form av molekyler, kanske i form av organisationsscheman inom ngn administrativ offentlig sektor och dess maktanspråk, kanske en arktitektonisk symbolvärld, kanske en filosofik symbolvärld eller bara ett abstrakt modernistiskt mönster i 20-talets Bauhausanda, samma som den positivhalare som satt bredvid utan huvud eller räkans det projicerade huvudet som verklighet? Är ngt modernt när 20-talet reflekteras i det moderna/postmoderna? ...
Ja, det var sannerligen mycket att tänka på...
Förstår delvis artikeln i SDs, men...
